Jlar

Så känns det.....varför ska jag måsta växa upp och bli vuxen när jag kan vara liten? Varför ska jag börja gråta utan anledning? Varför tänker jag mej ett perfekt liv när det egentligen inte är det? Varför gräver jag ner mej i saker? Varför kan jag inte bara leva livet så som jag vill? Jo. för att livet har inget manus...det är det jag håller på att skriva just nu......livet är nu! Men vad händer om jag vill bläddra fram några sidor? Nu?